Ska bara.. 

Det är ländryggen som talar.

Hur dum får man egentligen vara? Att tro att du helt plötsligt klarar av att rensa en hel perennrabatt och ge dig på att slita loss revor med ogräs i slänten stående med ryggen framåtböjd?

Inte ens välbehövliga pauser kunde du ta, nej då, bara köra på och låta mig ta smällen. Vi ska liksom hänga ihop ett tag du och jag.


Inte ens lite ergonomiskt kunde du tänka och har du helt glömt bort att dina muskler är ganska förtvinade och ska rehabiliteras i höst?

Du kan gott ha ditt ryggskott så du förstår vinken.

Okej okej. Jag både känner och hör vad du säger. Enough is enough. Med råge. Men det går liksom inte hand i hand att känna sig piggare i huvudet men ha en kropp som inte hänger med. Varför kan dessa två inte samsas? 

Nu får jag stå mitt kast och eventuellt avbryta semestern två veckor för tidigt och åka hem på fredag om inget mirakulöst sker.

En sak är säker: En natt till med denna smärta det gör jag inte om.

För övrigt är katten sjuk också. Hon kissar blod. Att bara kliva in hos veterinären kostar skjortan. Givetvis är hon värd varenda krona  men ändå. Tur att hon är försäkrad.

Inget mer ska bara för mig denna sommar. Kanske återigen ska bli duktig på att lyssna på kroppen. 

Bevara och vara-Draken i magen.

Dagarna innan jag skulle påbörja min semester fick jag ett sådant där samtal som ingen vill ha.

Ett besked.

 Det knyter sig i magen på mig och allt jag vill är att börja gråta likt ett barn, men jag kan inte det för jag är ensam hemma med dottern som vill allt annat än att jag ska prata i telefonen.

Det är min pappa som ringer och han berättar att han har cancer.

Den här jävla sjukdomen rent ut sagt. 

Åter igen slås jag av tanken om hur skört livet är och hur min egen sjukdom påverkat mitt sätt att prioritera saker.

Ingenting är självklart. Rätt som det är kan det vara en självklarhet att ha sköterskor och läkare hemma i sitt hus, att bo med sitt barn på sjukhuset eller att lära sig leva med en påse på magen.

Jag vill bara vara och bevara det jag får uppleva med mina älskade.

Inget annat är viktigt.

Min fina, älskade pappa har en drake i tarmen. Jag tänker: ”Hur kom den dit och varför just min pappa?”

Pappa och jag på landet i Hälsingland. Året är 1978.

Jag kan givetvis inte ens tänka tanken att detta skulle gå på något annat sätt än väl men tyvärr får ordet cancer en att bli livrädd.

Med all rätt.

Nu ser prognosen god ut för min pappa och han har inga metastaser  vilket läkarna ju också säger är avgörande. Det känns ju så klart bättre.

Det är ändå mer än skrämmande att han har den här skiten i kroppen och snart ska opereras.

Jag är ledsen för att hans och hans frus liv plötsligt vänts upp och ner och att de ska behöva bära på tankar som ingen ska behöva bära.

Just nu mitt i vår vackra sommaridyll hugger det till i mitt hjärta då och då.

Vi bor så långt från varandra och jag kan inte finnas där för han så som han funnits för mig under hela min uppväxt.

Jag hade så gärna velat vara med dig pappa när du vaknar upp på sjukhuset. Handlat fika eller en tidning och suttit och pratat med dig varenda dag som du ska ligga inne. 

Var stark pappa och våga vara rädd.

Draken i magen kommer försvinna  och prognosen ser god ut.

Jag ber för att det verkligen är så. Allt annat är otänkbart. 

Varva ner, bryta ihop, komma tillbaka- Semester!

Lata dagar i solen. Värmen är konstant men en lagom svalkande bris smeker in från sjön då och då. 
Jag läser pocketböcker på löpande band liggandes i hängmattan och lagar middagar som smakar ljuvligt vackra som stilleben upplagda på fat som är inhandlade på loppis. Givetvis tar jag ett glas chablis medan maten puttrar på spisen. 

Barnet leker ofta själv och är nedkopplad från iPad och teve och makens telefon är avstängd.

 Lillan kryper upp till mig med en bok i handen och vi läser och äter nyplockade hallon plockade längs vägen. 
Maken kan bara sitta still.
Jag skulle kunna skriva att allt bara är just så fantastiskt och att lillan inte alls är lite understimulerad eller har haft flera sammanbrott varje dag.

Det är inte riktigt så men det är bra ändå. Som förälder har man nog alltid en önskan att någon gång få vistas i ett lugnare tempo men ändå är den tiden av småbarnsåren så kort när man blickar tillbaka.

Det är ändå viktigt att få erkänna att det inte är helt enkelt att vara lediga tillsammans. Efter 5 veckors ledighet tillsammans är det ganska skönt för alla att komma tillbaka till vardagen.

Från en vardag på förskolan för lillan och arbete för maken med fullt ös och lite tid för hjärnan att kunna stänga ner och kunna bara vara till ett lugn vi aldrig upplevt tillsammans. Chockartat.
Och jag som gått i min lunk där hemma under så lång tid alldeles ensam har nu min familj runt om mig hela tiden. Det är mycket begärt av mig att tro att det bara ska flyta på. För jag är trött än och orken finns inte än som jag skulle vilja. 
Att planera aktivitet och vila dag för dag är en förutsättning för oss och något vi borde planerat innan.
En familj är som att driva ett företag. Dagarna händer inte bara av sig självt även om just det står högst upp på min önskelista och det vet jag att jag inte är ensam om att önska så här mitt i industrisemestern.
Denna sommar hade jag inte så mycket förväntningar på hur sommaren skulle se ut. Egentligen hade vi lagt det på den mest bekväma nivån: Stanna hemma, gå och bada på den lokala stranden, äta mycket glass och göra en och en annan utflykt hemmavid.
Vi trodde ju aldrig att vi skulle bli med sommarstuga men så blev det ju så. Att vara på ett och samma ställe hela semestern passar oss bra. Ett eget ställe där man har sina egna saker och skrutta runt bäst man vill.
Men det blir också påfrestande ibland. Och jag är inte riktigt bra på att inte ventilera den känslan. Inte lillan heller. Det är inte helt enkelt att vara männen i vår familj.
Min make är den mest tålmodige som ofta ska ha en guldstjärna när mitt blodsocker faller och näringsdrycken står kvar hemma i kylskåpet eller när stora vågor plötsligt rullar in över sjön och han ror för glatta livet medan lillan blir kissnödig och ska försöka kissa i en hink mitt på sjön och jag utbrister att nu vill jag bara åka hem till Stockholm.
Jag ska aldrig mer säga så, det lovar jag!
 För även om en semester med familjen oavsett vad man gör eller var man befinner sig är lite påfrestande så är det tid tillsammans och den tiden ska man ta vara på. Man ska inte ha så mycket förväntningar utan i stället lägga allt på en väldigt låg nivå. Det har jag känt till i många år men ändå glömmer jag lärt bort det.
Sedan kanske mamman eller pappan får sova i omgångar och spela bamseyatzy och leta sniglar när man inte alls tänkt så.

När kvällen kommer och man ser tillbaka på dagen finns det alltid guldkorn att plocka fram.

En sak är säker: Ja lider inte alls av något kryp i kroppen eller saknar något där hemma.

 I dag sitter jag på tåget mot Stockholm och ska hämta hem somen som haft semester med sin pappa i tre veckor.
Och min underbara make har sett till så jag får klippa mig på Centralstationen.
Nu ska jag sova medan tåget svischar fram och i eftermiddag kommer jag hem som en lite bättre mamma med lite mer ork.
Och jag lovar att jag inte ska ljuga när kollegorna i höst frågar hur semestern har varit: ”Jo tack. Sommaren har varit fin men så mycket vila blir det ju inte när man har småbarn.” 

Vinnare Zootropolis. 

Vad roligt att läsa alla motiveringar till vilket djur ni eller era barn skulle vilja vara.

Själv skulle jag vilja vara en katt som tar stunden som den kommer, sover mycket och myser när den vill.

©Disney

Nu är tre stycken vinnare utsedda som får varsin DVD med filmen Zootropolis.

Glöm inte att ni måste maila mig era namn och adresser!

Enligt tävlingsreglerna måste ni kontakta mig senast fredag den 15/7 annars utses en ny vinnare.

Grattis säger vi till:

Annie var son William som vill vara en snabb jaguar.

Pamela som skulle vilja vara en pelikan för att de gillar att sola, äta fisk och för att de håller ihop i flock.

Jessicas dotter som vill vara en sengångare för att de hänger upp och ned på saker.

Maila mig namn samt adress till superquinnan(at)gmail.com

Tack alla som deltog.

Inlägget är i samarbete med Disney Sverige.

Recept för återhämtning.

Hur finner man ro och återhämtning efter en längre tid av kämpande och sjukdom?
För mig finns det bara en lösning: Göra något man tycker om med människor som ger en energi på en plats man trivs på. 

Nu fungerar det ju inte alltid i praktiken i allt det som är det där livspusslet med jobb, trötta barn och vuxna, matlagning, tvätt, städning och dagar som ibland verkar ha för få timmar.

 Januari 2016 hemma med TPN. 


Juli 2016. Fri från allt känns det som!

 Det gäller att hitta ”guldkornen” och lära sig att planera in återhämtning och tid för saker som ger både energi och positiva intryck. 
Det finns många olika sätt. Vissa tränar på gym, löptränar eller simmar. Man kan gå på yoga eller meditation. Läsa böcker, laga mat, ta ett bad. Vad fungerar för en själv?

För mig fungerar skogen som en ventil. Jag kan sätta mig på en stubbe och bara djupandas för att finna en inre ro. Att läsa för barnen eller vara utomhus med dem är också en annan sorts återhämtning för mig.
Det är viktigt att ha en plan för sin återhämtning för i det tempo som de flesta av oss lever behövs det verkligen. 
Min kropp lärde mig mycket under den här tiden. När man inte orkar hålla full fart så går det mesta i snigelfart och jag har aldrig känt mig så avkopplad på länge. Det låter säkert helt sjukt men tack vare min långa tids sjukdom har jag blivit avstressad.
Jag är nöjd över hur saker är och behöver inte ha koll på allt hela tiden. Det är dock inte samma sak som att strukturera och planera för att det inte ska bli stressigt. 
Fast jag i stort sett endast vilat och läkt under ett års tid har det tagit all min energi och tiden som funnits kvar har jag givetvis lagt på min familj. 
Men man ska man ju i det också komma tillbaka till ett friskt liv vilket till stor del handlar om att normalisera en vardag igen med allt från sociala kontakter till rehabilitering. 
Det senare har jag inte haft tid med i alla utredningar men nu är vi äntligen där vid målet: Det blir en sista undersökning i höst. En magnetröntgen av hjärnan och sen slipper jag allt.
Min hypermetabolism hittar man inte källan till och det får läkarna att klia sig i huvudet och givetvis hade de som varit inblandade i mitt fall velat ha ett svar. Jag är och kommer att förbli ett unikum.
Jag har funderat mycket på det här med att allt har sin tid. När man är sjuk går det mesta i faser. För mig har det varit som att jag först fick någon extra kraft fast jag egentligen varit väldigt svag rent kroppsligt. 
Sedan blev jag arg för att jag kände att jag förlorade tid med mina nära och kära. Att inte orka vara med barnen har varit värst.
Sist kom sorgen då jag förstod hur illa däran jag faktiskt var där i december då jag vägde 45,7 kg.
Nu känner jag bara glädje över att jag och vi som familj har tagit oss igenom detta.
På jobbet är jag tillbaka på 25% och hann arbeta två veckor innan semestern och då tre gånger/vecka fördelat på 3 tim och 15 min./dag. 
Till hösten kommer jag gå upp på 50% och samtidigt börjar jag en rehabilitering för de förtvinade musklerna.
Allt kan bara bli bättre.

Denna sommar ska jag vara på ”landet” i sex veckor då vi tillslut blev med en sommarstuga. 


Jag är mer än glad och känner en stor tacksamhet för att vi har råd att ha ett sommarställe.
Att få byta miljö och slippa stan (även om vi bor i en förort) med alla dess ljud är precis vad vi alla behöver.
Och här sitter man ju inte bara i en solstol utan kirskålen ska rensas och stenplattor ska läggas om. Vi tar det i sakta takt. Hängmattan är på plats och studsmattan har flyttat hit hemifrån så tid för lek och avkoppling finns också.

Det är tystnaden men ändå närvaron av ljud som är så behaglig. Getter som bräker, kossor som hörs på avstånd och båtarna på sjön som kommer in efter en fisketur.


 Hämta ved och plocka sniglar är en upplevelse i sig när man är 3,5 år. 


Vedspisen värmer diskvattnet och vanlig spis har vi ocskå. 


Inte mycket till regn här än men gummistövlar är väldigt bekvämt att skrutta runt i på landet. 


Ren terapi! Att diska för hand. Något prat på radion och medveten närvaro. 

Jag har skrivit det förr och gör det igen: Jag vill bo på landet. Det här är livet på en pinne och vårt sätt att återhämta oss.

Alla borde få vistelse i en stuga på recept. Andas frisk luft och ha tystnaden omkring sig. Det läker och stärker en.

Tävling- Vinn en Zootropolis dvd.

Hoppas ni alla har en härlig sommar. Vissa av er kanske har gått på semester nu som vi har gjort och oavsett väder innebär det i alla fall ledighet.

Det finns mycket man kan göra en regnig dag. Vi är obotliga optimister och klär på oss regnkläder och leker ute en stund men efter det brukar det bli brädspel inomhus eller en film i soffan.

Denna sommar är filmen Zootropolis från Disney ett måste och nu har tre stycken av mina läsare chansen att vinna ett exemplar var på DVD.

©Disney

Filmen kommer ut på dvd och Blu-ray den 11 juli och vi har sett den och jag kan lova att den både är rolig och spännande.
Den är rekommenderad från 7 år men passar alla åldrar och är ca 1 h och 44 min. lång. 

”Den moderna däggdjursmetropolen Zootropolis är en stad som inte liknar någon annan. En smältdegel där världens djur, från den största elefanten till den minsta näbbmusen, lever tillsammans i stadsdelar som eleganta Sahara Square och kyliga Tundratown. Men när den alltid lika positiva poliskonstapeln Judy Hopps anländer till Zootropolis, upptäcker hon att det inte är så lätt att vara den första kaninen bland de stora och tuffa djuren i stadens polisstyrka. Fast besluten att bevisa vad hon går för bestämmer hon sig för att knäcka ett knepigt fall, trots att hon måste jobba med den snabbpratande och luriga räven Nick Wilde för att lösa mysteriet.”
 Zootropolis är en äventyrskomedi regisserad av Byron Howard (Trassel, Bolt) och Rich More (Röjar-Ralf, The Simpsons).

©Disney

För att tävla behöver du skriva en kommentar och svara på frågan: Vilket djur skulle du vilja vara och varför?

Endast tävlande i Sverige.

Du måste ange din mailadress. 

Tävlingen avslutas den 11 juli kl. 00.00 och vinnaren presenteras i nytt inlägg på bloggen senast den 13 juli. 

Det är vinnaren som kontaktar mig via mail superquinnan(at)gmail.com och uppger namn samt adress. 

Om vinnaren inte hör av sig till mig inom två dygn från att vinnarna annonserats kommer en ny vinnare att utses.

Endast ett tävlingsbidrag per hushåll godkännes.

Om du önskar dela tävlingen får du göra det men det är inget krav.

Lycka till!


I samarbete med Disney Sverige.

©Disney


 

Kärlek, rullis och lycka.

Mindre tänka och känna, mer autopilot.

Precis så är det. Jag har behövt lära mig att inte alls tänka på detta med min kropp och vad som händer med den eller vad den väger.

Det har hjälpt. För om man bara tänker sjukt blir man sjukare.

Jag vill inte att det här ska få mer av min sorg även om det säkert kommer att förändras i perioder.

Visst får man i detta även vara ledsen, förbannad och rädd men att lägga fokus på annat nu har varit nödvändigt för oss alla.

Eftersom ni är många som hör av er då och då via mail och sociala medier och undrar över olika saker och hur jag mår kommer här en uppdatering:

Jag är kär, lycklig och envis som bara den!

Maken och jag har firat vår bröllopsdag och åkte till The Winery Hotel och hade det oförskämt bra.

Maken och jag har firat vår bröllopsdag och smet hemifrån. Det var välbehövligt!
Maken och jag har firat vår bröllopsdag och smet hemifrån. Det var välbehövligt!

 

Att avnjuta gott vin tillsammans med sin älskade är verkligen livets guldkant. Men att få sova en hel natt och äta frukost i lugn och ro är som att vinna högsta vinsten på lotto.
Att avnjuta gott vin tillsammans med sin älskade är verkligen livets guldkant. Men att få sova en hel natt och äta frukost i lugn och ro är som att vinna högsta vinsten på lotto.

 

Vacker miljö och god mat.
Vacker miljö och god mat.

Vi saknar alltid barnen när vi är borta från dem men det är välbehövligt ibland.

Port a cathen, dvs. den venporten som jag fick näringdroppet via är bortopererad.

Ärret efter borttagningen ser ut så här en vecka efter:

IMG_5923

 

Min vikt står stadigt på nu 52 kg. Glädje! Jag tycker dock inte att 52 kg på mina 170 cm är en vikt jag vill ligga på utan har som mål att väga så många kilon som jag mår bra av men nu anses jag i alla fall bara ha en ”svag undervikt”.

Jag har lämnat muskelbiopsi som vi hoppas att få svar på inom kort.

Jag utreds via neurologen på Karolinska i Solna.

Just nu vill jag inte fundera på denna utredning alls. Men det gör jag ju givetvis ändå ibland. Antingen får vi ett svar på varför jag har en oerhört hög ämnesomsättning eller så får vi det inte.

De vill utesluta en mitokondriell sjukdom. Det är för komplicerat för att jag ska skriva om det här men det går att googla som det mesta.

Vi mår alla bra och det är oerhört skönt att ha passerat den akuta fasen vi befann oss i mellan december och början av februari.

45,7 kg. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.
45,7 kg. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.

Nu har jag  fått möjligheten att ha en rullstol de tillfällen jag inte har muskelstyrkan. Det har verkligen tärt på mig att varit tvungen att stanna hemma när min familj gett sig ut på saker. Barnen har reagerat på att en mamma som tidigare var väldigt aktiv och med i lekar ute plötsligt aldrig är med.

Vi har alltid varit en aktiv familj som åkt i väg till lekparker, bondgårdar och naturområden och när det plötsligt förändras inser man att det är dags att ta den hjälp som går att få.

Att jag på grund av detta började känna mig deprimerad var en stor varningsklocka och det är då jag är tacksam för att jag har bra läkare och arbetsterapeut som såg till att lösa problemet.

Rullstolen är inget jag kommer att använda mig av dagligdags. Den finns som back-up när vi åker iväg och är inget (så vitt vi vet nu) som jag ska ha för resten av livet. Helgen då vi var på Parken Zoo var första gången vi använde den och det var en sådan frihetskänsla att ha den för jag kunde vara med min familj.

Jag förstår att det kommer spekuleras kring detta men låt så vara då. En rullstol är inget man sätter sig i om inte behovet finns och jag bearbetade denna möjlighet ett bra tag innan jag tackade ja.

Det finns så mycket att vara tacksam om glad över i livet och jag ska inte låta min kropp sätta stopp för något.

Ett utav mina glädjeämnen.
Ett utav mina glädjeämnen.

 

Sonen har fått sin första gradering i judon och är anmäld till sitt första träningsläger och vi har fått besked om att han får komma tillbaka till sin tidigare skola då bytet vi gjorde inte alls blev som utlovat.

Min älskade mormor har dött och det är en stor sorg. Vi kommer snart att ha begravning för henne. Även om en människa är sjuk och gammal är det en förlust.

Livet löper på som det gör. En dag i taget och med mycket fokus på det som är bra. Lycka och sorg i en salig blandning.

 

Ett mellanmål till?

I samarbete med Valio

När jag och maken gjorde två boenden till ett blev vi inom kort sex personer i hushållet.  Förstår ni hur det såg ut i vår kyl och frys?

Varje vecka konsumerades 11 liter mjölk, en hel ost, 4 limpor och frukt och grönsaker i mängder och givetvis allt annat på det. Jag minns själv när jag var tonåring och tränade. Man var ju ständigt hungrig och det där med att ta ett mellanmål räckte inte, snarare fyra per dygn.

Trots att de två äldsta nu sällan bor hemma är vårt matkonto det som fortfarande är den största posten i vår ekonomi och med all rätt men vi är också medvetna om vad vi handlar.

Det finns vissa saker vi inte vill tumma på när det gäller kvalité och då får det kosta lite mer.

Jag gillar saker som förenklar vår vardag oavsett vad det gäller.

Förpackningar som är enkla att öppna och återförsluta är något jag lägger stor vikt vid.

Mina barn tycker om att vara med och laga mat och att fixa sin egen frukost eller mellanmål och då är det bra om det är just lite enklare också om man har det lite svårt med motoriken. Att hålla i en osthyvel och få till bra skivor från en kladdig skidbacke i ost är inte helt enkelt.

Vi har nu provat tre nyheter från Valio som heter Tunna skivor. De finns i tre populära smaker: Gouda, gräddost och Port Salut.

Gott och enkelt och naturligt laktosfritt.
Gott och enkelt och naturligt laktosfritt.

Vi har börjat köpa färdigskivad ost mer ofta då vi annars slänger den där tråkiga skidbacken som också ibland hinner mögla då andra pålägg tar plats på smörgåsen. Jag vet att många river den där sista biten av osten och använder den i matlagning men detta är också en fråga om tid och planering som ska passa varje familj.

Osten från Valio är god och naturligt fri från laktos. Kostar ca 23,90 kr för 400 gram.

Visste ni att vi svenskar äter närmare 20 kg ost per person och år?

Givetvis återvinner man plastförpackningen så den inte hamnar på sopberget!

En trevlig och god nyhet som i alla fall förenklar vår vardag.

En dag som höll ihop-Premiär på Parken Zoo.

De här dagarna som håller ihop är inte många just nu men de kommer och går. Ja, för lillan alltså. Det är inte helt enkelt att vara tre år. Ganska ofta önskar jag att jag kunde bära hennes frustration och vilja över saker hon inte riktigt förstår eller kan än.

Jag hade helt glömt bort detta att det går i faser. Ur en stormig fas kommer en mer harmonisk och barnet har oftast bemästrat någon ny färdighet eller kunskap. Vi verkar vara inne i en mer harmonisk fas nu.

Tack! Tack, tack och tack!

Hallelujah!

Det är verkligen värt att utbrista när man har en treåring som befinner sig mitt i den stormigaste perioden men som plötsligt briljerar och har en dag utan känslomässiga stormar.

I går var en sådan dag och i går var vi på Parken Zoo i Eskilstuna. Man får glädjas över sådana dagar och ha dem i minnet när mindre roliga dagar då man blir kallad ”bajskorv” och barnet kör ålning medest skrik på golvet.

Parken Zoo ligger bara en timmes bilfärd från Stockholm men ack så lång en timme kan vara om man har barn i bilen som just inte vill åka bil, det har vi alla upplevt. I går var bilfärden räkmacka de luxe!

Inte bara humöret var med oss denna dag utan även vädret. Jag som förberett med raggsockor och ulltröjor men icke, den svenska våren visade sig och vi blev alla lite mer människor.

Sockervadd!
Sockervadd!

Loppi Event bjöd in till ett mycket fint arrangemang och vi blev mätta och belåtna och fick se djuren både på avstånd och på nära håll.

Lemurer i den nya "Lemurernas värld" där man får gå in och hälsa på dessa krabater.
Lemurer i den nya ”Lemurernas värld” där man får gå in och hälsa på dessa krabater.
Lemurbebis.
Lemurbebis.

Lemurernas värld är en nyhet för i år och här kan man gå in till dessa vackra djur och se dem på nära håll. Här vill jag verkligen uttrycka att det är på djurens villkor som vi går in i deras miljö. Man ska inte klappa dem eller ge dem mat!

Några av besökarna i går blev irriterade över att man inte fick klappa dem (vilket i och för sig inte förvånar mig) men jag tycker djurvårdarna svarade väldigt bra på denna fråga och kunde berätta varför.

Det finns så många fina djur och miljöer i parken och jag fotade inte så mycket som jag hade velat men jag var med min familj och det var det viktigaste.

Alice var supertaggad över nöjesparken och hade nog gärna stannat där hela dagen. Det var så roligt att se hennes lycka över att få vara där en dag och att jag kunde vara med min familj på utflykt för första gången på länge.

Eftersom jag dagen till ära satt i en transportrullstol kan jag intyga att parken är anpassad för rullstolar. (Vi tar det där om min dåliga muskelförmåga i ett annat inlägg.) Jag är i alla fall enormt tacksam för att jag nu via rullstolen, de dagar mina muskler inte samarbetar kan vara med på saker i stället för att stanna kvar hemma.

En hederlig klassik karusell fick starta upplevelsen.
En hederlig klassik karusell fick starta upplevelsen.

Hon är inte rädd denna lilla utan kastar sig fram och vill testa det mesta. Jag antar att vi kommer ha ett och ett annat skrapat knä eller brutet ben genom åren.

Vi åkte det mesta i nöjesparken och vi träffade också en och en annan bekant.

Pappa fick åka med. Jag är inte så mycket för sådant här med kittel i magen..
Pappa fick åka med. Jag är inte så mycket för sådant här med kittel i magen..

DSC03959

 

Vi åkte krokodilsafarin (nej då, inte med riktiga krokodiler i vattnet) och här finns risk för att man blir blöt.
Vi åkte krokodilsafarin (nej då, inte med riktiga krokodiler i vattnet) och här finns risk för att man blir blöt.

 

 

 

 

 

 

 

En utflykt ska vara lagom långt bort tycker jag och den här djurparken ligger lagom långt bort. Jag tycker verkligen att parken  är anpassad för alla och barnen ligger i fokus. Många ytor att springa och leka på och en hel del vackra planteringar också.

Lite harmoni mitt i parken.
Lite harmoni mitt i parken.
De asiatiska vildhundarna var nyfikna och vi fick en härlig närkontakt.
De asiatiska vildhundarna var nyfikna och vi fick en härlig närkontakt.

 

Barnens Zoo får man inte missa när man är här. Djuren går fritt men har givetvis möjlighet att gå i från och vara ifred när de vill.

Vi fick klappa getter och får och se den nyklippta alpackorna.

DSC03990

Här finns också möjligheter till lek och strax utanför ligger en kiosk om man blir fikasugen. Överallt finns bänkar och bord så man kan även ha med sig egen matsäck vilket vi haft tidigare besök då utgifterna lätt drar iväg vid vilken utflykt som helst.

DSC03994

Skrindor finns att hyra för 20 kr om man har med sig mycket att bära och om man har behov av att besöka Parken Zoo med en ledsagare går denne in kostnadsfritt och får även ett ledsagarband om gästen behöver hjälp vid åk. Detta fungerade bra för oss förra sommaren då vi besökte parken med sonen som har behov av ledsagning just vid nöjesparken.

Parken öppnar den 5 maj och då är säsongen igång.

Vi hade en mycket trevlig dag och så här såg det ut när vi åkte hem.

Helt slut efter en rolig dag.
Helt slut efter en rolig dag.

Dvala.

Uppstigning 05.15. Jippi.

Våren är tydligen här. Det resulterar i att sonen återgått till att vakna innan det är morgon.

Är jag den enda som förbannar ljuset? 

Han började skruva på sig redan 04.30 och jag ska erkänna att jag inte var speciellt pratsam denna ”morgon” men jag får väl vara nöjd med att jag lyckades snooza han i 45 minuter. 

Egentligen har jag ingenting att klaga på för sonen är aldrig på dåligt humör när han vaknar. Han är ett solsken men tyvärr kan jag inte se något positivt i att kliva upp när det känns som att jag precis somnat.

Börjar genast fundera på om det är bytet till melatonin som ställer till denna sömnförändring?

På circadin tar det timmar innan han somnar men den gör att han sover bättre på natten och han sover längre. På melatonin somnar han väldigt fort men vaknar tidigt. 

Pest eller kolera?

Vi delar liksom inte på morgnarna här. Maken jobbar ju och ska givetvis få sova ut på helgerna, det säger jag inget om. 

Problemet är bara att jag som inte är helt frisk också behöver sova.

En omöjlig ekvation.

Kan man gå i ide nu till våren och slippa denna aktiva säsong och kommande semester?

Önsketänkande.

Tills dess är jag uppe med det barnet som vaknar först och när maken kommer upp med barn nummer två går jag och lägger mig igen. Skiftarbete kallas det visst.

Nu har i alla fall solen gått upp ordentligt. Maken och lillan sover. Skönt för dem. Nu kanske man kan börja koka kaffe och slamra i köket? Inte för att väcka dem. O nej, inte alls. 

Bara för att vi är hungriga efter att ha varit vakna några timmar.

 

Våren gör sig påmind. Sova när det är kallt. Vakna när det blir varmare.
  
 
Slask och is. Men snart torrt, grus och damm i hela huset. Jag längtar!
 
 

Närmare livet än så här kommer du inte. Kvinnligt, sinnligt och ärligt. Rakt upp och ner med siktet inställt på balans.